Att ätas upp..

av ett ständigt dåligt samvete.
Det är vad jag fightas med just nu!

Aldrig, aldrig kan jag va helt nöjd med vad
jag åstadkommer. Har gjort en sju-helsikes resa
de senaste två åren. Har vuxit som människa,
lärt mig massor om mig själv, fått en del dyrköpta erfarenheter,
men ändå kommit så mycket rikare ur dem. 
Det som håller på att äta upp mig fullständigt just nu
är att ju mer själ och hjärta jag lägger ner i allt jag gör-
desto större blir "kraven".

Kan (och gör ganska ofta) känna att-
- Jäklar, idag har jag gjort mycket bra!
Men ändå finns alltid något att ha dåligt samvete för.
Jag pratar inte bara arbete nu, utan även hemma.
Jag borde gjort det där, och jag skulle sagt så där.

Jag VET att jag duger och räcker till som jag är.
Varför inte nöja sig för stunden och se saker mer
långsiktigt?

Svaret är enkelt!
För att det är så djupt rotat i mig. 

Jag vill utvecklas. Vill växa med erfarenheter.
Jag älskar att ha ansvar och åtaganden.
Om de är rimliga vill säga...
Och det är ju upp till mig att avgöra om de är!
Det är liksom skrämmande och utmanande på samma gång.

MEN. Det är jag som ansvarar för mitt liv och min hälsa.
Det är ingen annans fel om jag inte kan sätta gränser och
säga ifrån. Det är en svår balansgång det där!

Har lovat mig själv en massa saker den här våren,
men viktigast av allt: Jag SKA bli bättre på att be om hjälp..