På "Äldrecentrum" publiceras kontinuerligt ny forskning och intressanta artiklar inom
områdena åldrande och äldreomsorg. Kikar runt lite emellanåt och hittade nyligen en
intressant artikel om i vilken utsträckning äldre använder sig av hushållsnära tjänster och RUT-avdrag i relation till hemtjänstinsatser. Högst aktuell för mig och min arbetsplats!
Läs artikeln nedan:
Äldrecentrum: forskning och utveckling
Som jag ser det är det en stor fördel för våra kunder att kunna välja hur de ska få den hjälp de behöver. Jag tror att det för många äldre är ett stort steg att ansöka om hemtjänst. De har kanske ingen tidigare erfarenhet och därmed inte heller kunskap om vilka insatser som erbjuds. Att äldre drar sig för att ansöka om hemtjänst kan i värsta fall
leda till olyckor i hemmet. Det kan också vara så att hemmets sysslor tar så mycket
energi att de inte orkar engagera sig i andra meningsfulla aktiviteter.
Vad jag vill säga med detta är att jag (vi) ser att många äldre använder sig av
"Tranås hem service" hushållsnära tjänster (så som städ, inköp etc) och genom
detta även kommer i kontakt med- och blir nyfikna på hemtjänstens insatser.
Eftersom vi arbetar så nära varandra kan vi marknadsföra varandras tjänster.
En äldre person som får hjälp med städning (genom hushållsnära tjänster), kanske
senare ansöker om social kontakt genom hemtjänst (då han/hon kanske känner sig ensam). Detta är bara ett exempel på hur RUT-avdraget har gett äldre en större valmöjlighet (och därmed ökat självbestämmande). Samtidigt som övergången/införandet
av hemtjänstinsatser också kan ske på deras villkor (Istället för att vara något påtvingat
från anhöriga, biståndsbedömare m.fl). Jag ska såklart poängtera att hemtjänst är ett
biståndsbedömt beslut till skillnad från hushållsnära tjänster.
Men som jag nämnde väljer allt fler att själva ansöka om insatsen om de får
möjlighet att själva bilda sig en uppfattning om vad det innebär.
Bor du i Tranås och är nyfiken på Tranås hem service? Klicka på länken ovan.
Det här med att prioritera har jag aldrig vart speciellt bra på.
Men nu får det vara nog. Återkommande infektioner, dåligt med energi,
sämre sömnkvalite, ältande/oro och perioder av nedstämdhet gör att jag
nu MÅSTE ta mig i kragen. Eller VILL ta mig i kragen kanske jag ska
skriva ("Måsten" har jag tillräckligt av)...
Jag har tidigare skrivit om hur min personlighet ofta lägger krokben för mig.
Men nu har jag bestämt mig för att se det ur en annan synvinkel.
Jag tror att det jag idag ser som en del av min personlighet snarare
handlar om att jag (under en längre tid) har byggt upp ambitioner, värderingar
och en bild av mig själv som en person som klarar av (och tycker om) att ha
"Många bollar i luften" och mycket på gång.
Det ligger mycket i det. Med risk för att låta skrytsam!
Problemet är (enligt min analys) att detta har blivit ett sätt att söka kickar.
Ju mer jag har uppnått desto större krav har jag ställt på mig själv.
Och allt eftersom åren har gått och "vuxenlivet" smuget sig på så har det naturligt
byggts upp förväntningar inom fler områden.
Men här måste jag poängtera att detta är MINA förväntningar.
Det är jag som har satt ribban. Ingen annan.
Jag har under de senaste åren fått många gliringar och kommentarer
från personer som bara känner mig lite flyktigt. Vissa mer välmenande än andra.
Kommentarer i stil med "Du behöver inte vara bäst jämnt", eller
"Måste du ta allt så seriöst"?
Många kommentarer har satt djupa spår eftersom avsikten var att trycka ner.
De här personerna har stämplat mig som någon som sökt bekräftelse från andra.
Men så fel de har haft. Det har aldrig (och kommer aldrig) att handla om hur andra
ser på mig. Det är klart att jag precis som alla andra mår bra av beröm ibland.
Men min stora drivkraft har alltid varit att göra mig själv stolt. PUNKT.
Jag tror däremot att detta har lett till att människor i min närhet inte riktigt reflekterar
över att även jag har en gräns för hur mycket jag kan "ta på mig".
Det har blivit lite av en ond cirkel -> Antar en uppgift som känns rolig/utmanande
-> Bygger upp egna förväntningar -> Får frågan om att göra ytterligare något ->
Tänker - Det låter kul, men orkar jag egentligen? Tar på mig uppgiften ändå.
Vad vill jag egentligen säga med detta svammel?!
Och varför skriver jag ett sådant EGO-inlägg?
Ett: Jag vill få ur mig alla tankar och känslor som snurrar i skallen just nu.
Två: Jag har kommit till en gräns där kropp och knopp säger ifrån.
Nu VILL jag förändra! Har därför knopat ihop en lista (eller två) som en hjälp på vägen.
MER AV: be om hjälp, lek och bus, vara ute i naturen, kreativitet/skapande, säga nej, trädgård, läsa böcker, skriva, varierad kost.
MINDRE AV: hushållsarbete, planering, simultana sysslor, koffein/snabba kickar, nikotin, ignorera kroppens signaler.
Förväntar mig inga underverk. Får helt enkelt ta en dag i taget. Bakslag kommer att komma.
Det viktigaste är kanske att våga vara ärlig mot människor omkring mig....?
