Gång på gång bevisar jag för mig själv att det mesta sitter i huvudet.
Dåligt med sömn, slarv med maten, träningsvärk, stelhet etc. -
Påverkar absolut känslan både före, under och efter passet.
Men hur många gånger har man inte gett sig iväg ändå..?
Inte sällan med både en, två och ibland tre av dessa "sämre förutsättningar"-
och trots detta går det ändå ganska bra...
Sen är det väldigt olika hur vår mentala inställning antingen hjälper
eller stjälper oss. Fokuserar du mesta delen av passet på hur
eländigt det känns- då kommer det såklart också att gå ganska dåligt!
En liten övning-
Tänk på en sak som inte känns så bra (träningsvärk t.ex.).
Lägg ingen större vikt vid detta- notera mentalt- koppla bort.
Försök sedan att hitta minst en sak som känns bra- eller åtminstone okej (Flåset kanske?)
Förställ dig sen en positiv inre bild- kopplad till en positiv känsla.
Säg att du förställer dig ett målsnöre- känslan av att passera = stolthet.
Varje tillfälle under passets gång som du tänker på det som inte känns så bra-
låt tanken komma, men lika fort passera.Tänk sedan på det som känns bra (flåset).
Koppla tanken (bra flås) till den inre bilden (ett målsnöre). Med bilden kommer känslan (stolthet).
Det här är ingen enkelt övning!
Vi tenderar ofta att låta de negativa tankarna skapa negativa känslor. Men ge det lite tid!
För även om känslan av att ha genomfört ett tufft pass (nästan) alltid är en positiv, härlig känsla-
vore det inte ännu trevligare om själva passet också innehöll mer positiva tankar & känslor...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar